Att vänta en pojke igen

Ja jag skulle berätta hur det är att vänta en liten pojke igen.
När jag var och skulle mäta tappen första gången frågade läkaren om jag ville se lille bebisen och självklart ville man det.
Allt såg toppen ut, Sedan frågar hon om vi ska ta reda på könet och jag svara JA det vill vi göra sen.
Hon visar då könet på lillebror och jag känner genast en ångerst.
HUr kunde jag vara så dum och säga att jag ville veta nu? Jag är ju här ensam!!
Hur ska jag kunna berätta för Pontus?
Det var en tydlig bild på vad det var där inne. Det gick bara inte att missa.
 
När jag sedan kommer ut från sjukhuset och ringt pontus och berättat vad det är vi väntar så bryter jag ihop. HUR SKA JAG kunna vänta en pojke till? Vi hade ställt in oss på en flicka eftersom att jag mådde så dåligt första 13 veckorna typ. Vi var helt bomb säkra på att det var en liten A i magen...
Det tog många dagar innan jag kunde landa i att det var ytterliggare en pojke att Walter skulle få en lillebror. 
Vi skulle nu bestämma namn .. Hur ska vi komma överrens? Hade det varit en flicka hade hon redan namn och mellannamn. Nu hade vi INGET!
Vi landade i att han skulle få heta ........ Vi tänkter inte riktigt ännu avslöja namnet. Inte ens första bokstaven då vi vill även det hålla det hemligt lite till.
Men han kommer få ett mellannamn efter min älskade farfar. Han kommer även få ett namn från en liten figur som vi båda älskar. men även detta namn håller vi på lite . Han kommer få namnet Sten iallafall som min älskade farfar hette.
 
Nu är det dags att lägga ner detta med blogg över helgen och fixa lite i Lillebrors rum. Vi ska fixa lite i garderoben och troligen sätta dit ett hyllplan.
Nu är det dags att ladda upp detta inlägg och åka och handla inför helgen..
 
 

Att leva med en högrisk.....

Sedan jag blev gravid igen har jag klassas som en högriskgraviditet.
Något som man aldrig önskar någon.. Jag kontrolleras ofta och har MYCKET kompikationer...
Detta är något jag troligen hade redan med W. Det får mig och tänka på att OM bara OM jag och vården visste det tidigare hade vi kanske haft vår älskade unge här hos oss nu?
 
Hade jag vetat att min livmodertapp inte är stark hade jag troligen inte suttit här och skriver detta inlägg idag. Jag hade kunnat ha min son hos mig och sluppit leva med en ständig saknad och oro.
 
Min livmodertapp är det som skapar problem även denna graviditet. Vi har valt att vara öppna denna gången och jag tänker även vara det nu..
 
Min livmodertapp kontrolleras varannan vecka och har gjort sedan v 17. Det är även detta som orsakat att vi spenderat 2 gånger på förlosssningen redan. Normalt är en livmodertapp mellan 30-40 mm, Min har pendlat mellan 3,5 och ner till 2,5. Vilket man skulle kunna leva med. Men eftersom jag redan varit med om de jag har så har man extra koll. 
 
Åter igen var det dags att kontrollera tappen och till min skräck är den nere på 1.9-2.1 vilket läkaren tycker var tok för lite. Man kan leva med en tapp på 1,6 o få en normal graviditet men med mycket vila. Men eftersom jag är SÅ konstant orolig fick jag därför påbörja en behandling för att hindra att den blir mindre.. Detta kommer jag att fortsätta med fram till v 34. Med en max dos. och den får du max ta i 14veckor. Och efter v 34 hindrar man inte en förossning att starta om den skulle det. Men i mitt fall finns det en risk att Lillebror kommer att komma betydligt tidigare än så... Min kropp är inte beredd på att ha en förlossning och förlora ett barn till på mindre än 12 månader så jag ber till högre makter att jag får och kan behålla detta lilla barn. Inga planer på att jag ska bli inlagd finns ännu men det finns alltid en liten risk att man blir det. JAG vill inte ligga på sjukhus i tyo 10 veckor...
 
Ska tillbaka till läkaren igen om 2v och kolla om behandlingen hjälpt. Det är så jobbigt att jag har redan träffat 4 olika läkare och dem mäter ju olika så det gör inte saken lättare heller. 
 
Men nu ska jag äta frukost med min underbara sambo och bara vara denna söndag. HA de bäst så hörst vi igen nästa vecka och då kommer jag att berätta om gravid vecka 21 (vilket jag är i nu så att vi kommer i fas med veckorna)
 
 

Gravid v 20

Hela v 19  har nu passerat och vi har börjat på vecka 20. Snart halvvägs om man räknar 40 v. Vi kommer inte gå hela 40 v utan 38 så för oss har vi passerat halva. Vilken känsla...
Vad har då hänt sen sist? I själva graviditeten inte så jätte mycket. Pontus fick känna bebis i veckan. Han är lyrisk nu:)  Igår kväll när jag hade lagt mig levde den loppan i magen och pontus fick åter igen känna bebis..
 
Idga har vi vikt pappers båtar som vi ska ha som en liten mobil över spjälsängen.  Så länga vi ska ha himmelsängen där, Den kommer vi att ta bort efter jul för att bebsis då ska få en egen mys hörna i storarummet jämte soffan:) 
 
Vi har fått upp "skylten" som sitter på dörren in till de blivande barnrummet..
 
Nu längtar vi efter att få träffa dig. Vi har i helgen passat på att fixa de kort som avslöjar könet på syskonet...
Vi kommer att avslöja det på måndag efter RUL. 
 
De flesta vet dock om det redan och jag har varir nära på att skriva H*N många gånger men fått hejda mig.
 
 
Nu ligger kycklingen i marinad och bebis lever loppan i magen när jag sitter här och skriver med en kopp te jämte mig.
 
I veckan bestämde vi oss för att låna Walters bola och sätta dit en vinge..
Magen växer på och det märks att man börjar bli stor. inte för att jag var mindre förra gången men så fort jag ska röra på mig börjar bebis gnida sig och vill nog helst att jag ska var stilla. Men efter ett tag blir det bättre:)