begravning

Nu är det bokat en tid hos begravningsbyrån. Detta är tungt. Kan en begravning någonsin vara lätt? Detta är första och enda jag vill göra för mina barn. Jag vill inte vara med om detta en gång till. ALDRIG!! Jag kan anse att det är dem som ska begrava mig, inte såhär. Livet är inte rättvist.
 
Hur planerar man ens en begravning efter detta?
Vad ska den innehålla?
Vilka låtar ska spelas han hann inte få någon favorit...
Vilka ska man "bjuda" in? Ingen förutom oss träffade honom..
Ska man ha kista el urna?
Ska man ha minnessten eller gravsten?
Hur ska jag som mamma kunna bestämma något så viktigt för någon annan liten människa man aldrig hann lära känna?
Hur ska man kunna göra "rätt" beslut?
Finns det ens ett "rätt" beslut att fatta?
Ska vi läsa ngn dikt till honom?


Vi har än så långe lite bestämt. 
Det blir ingen kista, det blir urna och ingen direkt gravsten utan en fin glasssten. Vad det kommer att stå håller vi för oss själva lite till. Familjen vet....
Vi har bestämt att det blir två låtar. Pontus får bestäma en och jag en.
Vi har bestämt att vi kommer inte bjuda in till begravningen utan vi talar om för familjen när det är dags.
Beslutat att släppa iväg massa ballonger i vitt grönt o blått var något som pontus ville göra och jag älskade ideen.