tankar
Här är en dikt jag hittade på nätet och stämmer så bra in på hur jag känner....
Kära Mamma
Jag vill bara för dig berätta, att jag har kommit hem.
Allt här är så fint,vitt fräscht och nytt.
Jag önskar bara att du kunde sluta dina ögon så att du skulle kunna se det, du också.
Snälla!
Försök att inte vara ledsen för mig, försök förstå att Gud tar hand om mig.
Jag är i skydd av hans hand.
Här finns det ingen gråt, ingen sorg och ingen smärta.
Här finns det ingen som gråter och jag kommer aldrig att bli sårad.
Här är det så fridfullt när alla änglar sjunger.
Jag måste gå nu, jag måste prova mina vingar.
Jag har i flera år ja så länge jag kan minnas velat bli mamma.
Den dagen i januari skulle denna dröm bli sann. Ett + på stickan och jag skulle äntligen få bli mamma. jag var stolt och hoppfull över att äntlgen var det min tur att få bära mitt första barn i mina armar. Jag hade redan börjat planera min mamma ledighet tillsammans med mina vänner som ska ha i höst med.
Min dröm var för bra för att kunna bli verklighet. Jag blev inte mamma den morgonen. Jag fick aldrig känna dina hjärtslag mot mitt bröst, aldrig höra dina snarkningar, jag får aldrig ge dig den kärlek jag så många år velat ge till mitt egna lilla barn. Mitt barn fick iallafall känna mina hjärtslag och det är något jag får lära mig att leva med att någon oss fick höra den andras hjärtslag. Min älskade son finns hos farfar och g-mormor. Jag hoppas att dem tar hand om dig min älskade lilla skatt. Jag hoppas att du och farfar äter massa godis för det gjorde alltid jag med farfar och jag hoppas och önskar att han tar med dig på många roliga äventyr för det fick jag alltid följa med på. Och att Ava ger dig massor av kärlek och smultron och körsbär för det fick jag alltid som barn på sommaren när man spenderade den hos henne.
På bild finner ni det som skulle bli Walters första snutte filt.
