syskonresan

 

 

Även om jag sörjer så är jag lycklig vissa dagar.
Jag har en underbar sambo som står ut med mig när jag vissa kvällar bara bryter ihop eller när jag har pms... 
Jag har en underbar familj som alltid finns där när man behöver dem.
Jag har underbara vänner. 
Vissa vänner kan jag inte träffa. 
Jag saknar min bästa vän och min andra hälft (om man inte räknar sambon)
Jag saknar henne så att det gör ont.. Det gör SÅ ont att inte orka träffa henne ännu. Vi hängde varje dag nästan innan min stora dröm gick i kras. Jag kan inte se henne i ögonen utan att vilja börja gråta. Jag orkar inte. Hon vet att jag sörjer och att jag mår riktigt dåligt. Henne har jag alltid haft som stötte pelare men det går inte nu. Jag kan inte, orkar inte, klarar inte av att se henne nu. Jag har träffat henne på hennes jobb en gång men det är inte samma sak, jag kan inte direkt bryta ihop i butiken och hon kan inte lämna sitt jobb precis. 

 

Även om jag ser lycklig ut utåt så sörjer jag varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på min underbara son. Det går inte en kväll dom jag inte lägger mig ledesn över att jag aldrig mer kommer kunna känna honom nära. jag blir tråögd bara av att skriva detta. Att man ska behöva förklara sig när man är lycklig efter detta är sjukt.

 

Vi är många änglamammor där ute och dem är jag SÅ tacksam över att fått "lära känna" Vi är som en enda stor familj vi som förlorat våra underbara barn. Vi tillsammans är starka och ger råd och tips till varandra. Vi stöttar varandra när det käns svårt och ger varandra inspo när andra kläcker ur sig idiotiska saker.
Vi hjälper varandra på håll och dem kan mna altid vända sig till. Dessa mammor är så underbara och det är bara dem som kan förstå vad jag går igenom. Även om andra kan säga ja jag förstår att du sörjer men INGEN kan sätta sig in i detta utan att varit där.
Vi är några mammor som nu försöker få syskon till våra älskade ängabarn. 
Våran resa mot syskon gör vi tillsammans och på något konstigt sätt vill man dela med sig av de mest privata för dem man aldrig mött och kanske aldrig kommer att få möta , men vi sitter i samma båt och något kan man säkert hjälpa någon med.  Har man frågor har någon alltid svar att ge.

Nu när vi ändå pratar syskon kan jag nu berätta att...
Inget syskon till W denna gången. Vi tar nu nya tag och inväntar nästa ägglossning.
Vissa tycker säkert att jag är en idiot som väljer att skriva om detta så mycket som jag väljer att göra men det är en del av min sorg att kunna gå vidare och kunna hjälpa andra att också kunna gå vidare, MEN ta inte detta fel och tro att jag vill ersätta W för det kommer jag aldrig kunna göra. 
Jag kommer aldrig få tillbaka min son men jag vill göra honom stålt och ge honom ett syskon. Sen hur lång td det kommer att ta vet varken han eller jag. 
Vissa säger men det är bara att pricka in ägglossningen men så enkelt är det inte... Tyvärr...

Tro mig vi gör allt i vår makt att kunna ge Walter ett syskon nästa år. men det är inte bara att pricka in ägglossning. Vi körde med ägglossnings test och jag visste precis när den var men inte hjälpte det ? Min mens kom en dag tidigare än planerat och det var en stor besikelse och min mens värk har aldrig varit så intensiv, jag mådde verkogen dåligt dem dagarna som mensen höll i sig och min stackars sambo fick ta mycket skit..

 

Bilder från vår göteborgs resa som slutade tidigare än väntat pga min mens

---