syskonresan

-Vi ska ha många barn tyckte pappa, minst tre, men helst sju.

Max tre, sa mamma bestämt!

Drömmen om barn har funnits hos oss båda en längre tid och ett liv utan barn har aldrig varit något alternativ. 

Men det är inte varje individ som kan bestämma om man kan bli förälder eller inte. Att inte ha kontroll över vägen till ett nytt liv är jobbigt. Att inte veta om jag kunde bli pappa eller inte. De är ju så mycket som ska klicka.

Men så äntligen kom den dagen då stickan visade på positivt besked. En lättnad och det kunde inte komma vid ett bättre tillfälle. Jag gick som på rosa moln och var omringad av positivt bubblande energi . Jag hade flyttat in hos din mamma som jag älskar sååå mycket, jag hade äntligen hittat ett nytt jobb som jag trivdes med och nu väntade vi barn! 

Men så insåg jag att jag höll på att bli som alla andra föräldrar. Ständigt orolig över sitt barn. 

Skulle den positiva energin fortsätta bubbla, eller skulle den brännas vid i bottnen? Ska jag trots allt bli utan barn? Man kan ju inte skydda sitt barn från naturens krafter. 

Men vi håller våra tummar hååårt! 

26 maj 2017

Inget kunde vara mer prefekt. Jag o din mamma strosade omkring på Ullared. Hennes mage var större än någonsin. Jag var stoltare än någonsin. Hon letade mammakläder. Jag letade lite annat. Vi hittade allt möjligt som skulle vara bra att ha till vår lille ängel. Blöjhink, nappflaskor, en liten liten klädstång och mycke mycke mer. Detta skulle bli vår dyraste ullaredsresa hittills. Och så blev det. Nu är det i princip bara vagn kvar att köpa tänkte vi.

Senare på kvällen var vi hemma o packade upp alla saker. Vi var hungriga efter en heldag på Ullared och unnade oss varsin pizza. Fick bli hemkörning för att skämma bort oss riktigt ordentligt. 

Efter pizzan var vi helt slutkörda och bestämde oss för att lägga oss i sängen o se på film. "Kong skull Island" hette filmen. Din mamma hade lite sammandragningar. Starkare än de hon haft förut men jag  tänkte inte så mycket på det. Jag somnade redan efter 10 minuter av filmen. 

27maj 2017 

01.20 

Vaknade med ett ryck då din mamma ropade "Pontus! " hon säger aldrig Pontus annars. 

Jag undrar var ropet kommer ifrån men inser ganska snabbt att hon är på toa. När jag närmar mig säger hon att hon blöder och hon tror att vattnet har gått. Jag svarar att med ett "Nej?!" 

Jag försöker vara lugn men det är inte lätt. Hon säger att vi ska åka in till sjukhuset. -Växjö svarar jag undrande. -Nej Ljungby svarar hon tillbaka. Men efter en stunds övervägande kommer vi överens om att inte köra själva utan jag ringer efter ambulans. 

01.23

Ringer jag ambulansen. Ambulansen kommer inom 10 minuter men det kändes som en evighet. 

Jag springer ut för att se om jag ser ambulansen. Det visar sig att ambulansen kört förbi och ner till några hyreshus 100 meter från vårt hem. Jag springer snabbt ner och leder dem rätt. 

En timme senare har vi hamnat på förlossningen i Växjö.

Din mamma blöder fortfarande och sköterskan bestämmer sig för att lyssna på bebisens hjärtljud. 

Jag tror att både jag och Jonna slutar andas. Vi hör tillslut de finaste små hjärtljud. Precis vad vi ville höra. Men denna lättnad skulle snart gå över till något helt annat.

 

när doktorn kom in en stund senare och förklarade att vårt fina lilla mirakel inte skulle överleva. Lille Walter ville ut alldeles för tidigt. Doktorn förklarade att barn som kommer under graviditetsvecka 25,26 har en liten chans. Inte innan dess. Det kändes som att snubbla på mållinjen. Vi var ju trots allt i vecka 23. 

 

//pappa P