syskonresan

Jag tänker ofta på hur hade jag måt om w fått stanna kvar i min mage?

Hade jag vart stor? Hade jag mått dåligt?

Många tankar strömmar ofta, Ja dagligen genom mitt huvud. Tänk OM tänk OM....

Tankar jag inte kan styra. Jag kan inte längre hindra dem från att komma.

Dem kommer oftast på dagarna när jag är ensam. HATAR att vara ensam på dagarna. men jag vet oxå att träffar jag någon är resten av veckan helt kaos. JAg orkar inget annat.

 

Det är inte bara w som spökar i mitt huvuvd. Vi har fått ett SÅ hemskt besked i familjen. På Fredag får vi veta mer och jag hoppas att dem kan göra något. Denna person är min lilla .. jag kan inte skriva vem det gäller för respekt för familjen. MEN denna person har varit en stor del av mitt liv i många år och jag mår så dåligt över de besked jag fick i fredags. Sedan dess är de där sömnlösa nätterna allt fler och jag vill verkligen inte förlora en till.. Personen har många år kvar att leva men man vet aldrig... Jag är SÅ orolig och det tär på mig att inte kunna hjälpa till. 

Jag orkar inte med mer tråkigheter just nu. Räcker det inte med en sak till denna familj?

Men de säger att en olycka kommer sällan ensam. Det är jag ett levande bevis på...

 

Att man som 26 åring varit på 2 barn begravningar och 5 andra är inte normalt. 

De säger att man går på i genomsintt på 5 st i hela sitt liv... jag har inte ens kommit halvvägs och redan gått på så många. och då har jag ändå gammelfarmor kvar i livet . så jag har många av de äldre kvar.. så det kommer bli ett gäng till...